Ett hejdå

Idag fick jag säga hej då till Gizmo 😥. Imorgon kommer hon att fara till veterinären för den blå sprutan. Det är verkligen inte roligt. I höst hade hon blivit 9 år. Dock verkar hon inte må bra alls och går inte upp i vikt. Dessutom verkar det vara kritstaller i urinen. Där av beslutet att hon får gå vidare. Inger roligt beslut alls och de jobbigaste beslutet man kan ta som djurägare. 

Mattes fina fluffboll, lodjur purrmaskin.
Hon var mer än hund än en katt kom på inkallning och var hur mysig som helst. 
Gizmo följde med ända upp till vassijaure umgicks med hundarna tom träffa våra tamrenar. 
 Hon var den som fanns när jag var ledsen, alltid vid läggdags kom hon och purra. Snäll som bara den tålde allt möjligt. Många hundar var på besök för att tränas att bli kattvan. 
En liten tuff katt i liten förpackning. 
Kunde sitta i hyllor och puffa så håret bara flög när hon vart sur. 
Så snäll mot grabben och la sig brevid honom när han sov. 
Gizmo fick flytta till svärmor när grabben började krypa och när Násti flyttade in. Vi bytte ju lägenhet också i samma veva. Jag kände att hon inte skulle behöva flytta mera. Hon hade redan flyttat från tomtebo till ålidhem. Sen yttligare än en gång när jag flytta in till jonte sen från ettan till en 2 a.   Kände att det vart för mycket flyttade. Sen på det åkt till ånäset & vassijaure. Fina lilla katt! 
Vet inte mer vad jag ska skriva!
Tack älskade fluffboll för tiden jag fick med dig! Mattes fina! Du lämnar tomrum! Och ett väldigt icke hårigt hem.
Det var svårt att välja bilder. Men i regn och rusk fanns du där! Säg hej till alla. Mormor minns dig nog! 








































Familj, katt, kärlek, | | Kommentera |
Upp