Min förlossning

Till och börja med har vi förståelse att vården är under bemmandad och att det inte är alltid så lätt att göra alla nöjda osv. Men det som vi upplevde var inte alls det vi hade väntat oss. En förlossning är läskigt första gången och man vet inte vad man ger sig in i.  Man vill ha hjälp och stötttning. Någonting som jag önskar att jag viste innan var vad händer om det blir akut kejsarsnitt. Jag känner att vi båda var väldigt orutinerade och vi viste inget om värkar osv. innan den 27 hade jag börjat ha förvärkar som gjorde ruskigt ont men när jag ringde in var de inte täta nog. ett dygn innan hade jag under natten värkar men de avtog på dagen åsen under natten kom de tillbaka och då åkte vi in. Dock viste vi inte helt hur vi skulle  räkna dem osv. Vi hade bara tur att svärmormor var här och räknade. Sen när vi kom fram började värkarbetet och slutade till sist med akut kejsarsnitt. Dock var J tvungen att ta och förtydliga att jag inte orkade mera och det inte var lönt att fortsätta att försöka föda som vanligt. Detta var väldigt irriterande .Vi båda hade inte fått veta mycket om kejsarsnitt innan förlossning eller om en förlossning "går fel" att man måste göra en akut kejsarnitt. Detta var väldigt dåligt. Sen efteråt hamnade vi på BB. Det som gjorde mig irriterad var att de förutsatte att J skulle orka mera än jag och krävde att han skulle vara pigg och ha barnet mer än mig i famnen för att just jag hade gått igenom en operation. Han skulle inte få sova utan vaka över barnet typ. J hade jobbat hela dagen den 26 och dessutom sovit dåligt pga att jag inte hade sovit och att jag hade ont och han hade varit tvungen att vara vaken och trösta. Sen så har han även diabetes så han behöver sova och äta. Att en barnmorska kommer och säger att han inte skulle sova var det dummaste jag hade hört! Sen en annan sak, all inforamtion kom från olika håll och den inofrmationen sas emot ganska ofta. J var tvungen att bli irriterad och begära klarsvar! 
 
Sen kommer vi till ammningshysterin! Helt sjukt hur mycket barnmorskorna pressar på just ammning och även där säger olika saker och gör olika. En säger si och den andra så?! HUR FAN SKA MAN DÅ VETA VAD MAN SKA GÖRA! Hysterin över ammningen är stor. Jag är tacksam för att jag kan amma men de finns de som inte villl eller kan. 
Under hela denna sjukshus period fick J ta och ligga på  om vi skulle få våra åsikter hörda. Sen att de förutsatte bara saker och ting.  Vissa gav hjälpmedel för ammingen andra tog bort dessa och sa olika råd. Som försföderska vet man inte vilka råd man ska följa. Sen höll de på att skicka hem j också men det vägrade jag för jag kunde inte resa mig efter operationen.  Brist på kommunikation emellan kollegorna var väldigt stor. 
 
All tid på sjukhuset efter förlossningen var stressande, ville bara hem men det gjorde ont också och vi viste inte heller vad vi skulle göra och hur vi skulle göra hemma. Men nu efter några dagar så har det gått bättre. 
 
 
 
Allmänt, Familj | ammning, baby, barn, bemötande, förlossning, vård | |
#1 - - Frida:

Tråkigt att det blev en sådan upplevelse för er 💕 vi hade stor användning för föräldrarkursen vi gått innan genom vår mödravårdscentral. Blev ni inte erbjudna något sådant? Han är underbar -er fina son! Stor Kram och försök landa i nya rollen.

Svar: Altså vi flyttade och vi hann inte.
hemsdep

Upp